torsdag 28 september 2017

Svag i köttet - börjar jag bli en utdelningsinvesterare?

Jag anar en tendens hos mig själv att bry mig mer om hur de aktier jag köper delar ut, trots att jag tidigare deklarerat att jag inte är medlem av trossamfundet utdelningsinvesterarna. Kanske är det den mysiga situationen med utdelningar som trillar in på depån, kopplat med allehanda utdelningsbloggar samt ett utmärkt inlägg från Besser (länk) som får mig att mjukna.



Jag förstår ju naturligtvis att en utdelning endast är ett sätt att flytta kapital från höger till vänster ficka (minus skatt!), men jag börjar se ljuset misstänker jag.

Tittar jag på mina senaste inköp, see jag helt klart en tendens till att jag köper i stabila "utdelare" (t ex Handelsbanken och Castellum), men jag har - åtminstone inte medvetet - låtit utdelningen styra mina inköp (jag har ju tvärtom beslutat mig för att investera i OMXSB index via icke-utdelande fond istället för utdelande ETF).

I sammanhanget kan jag nämna att jag hittills i år har inkasserat lite drygt 46 000 kronor i utdelningar.




2 kommentarer:

  1. Det behöver ju inte vara så svartvitt. Man kan gilla långsiktig utdelningstillväxt därför att det är ett sätt för företaget att bevisa att de kan göra vinst eller växa på sikt. Utan att för den saken jaga bolag med så hög direktavkastning som möjligt, även om de delar ut hela kassan och lånar till mer utdelningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har naturligtvis helt rätt i det du skriver - att bolaget delar ut regelbundet kan vara ett sundhetstecken. Tack för att du läser och t o m kommenterar!

      Radera