Nära släktingar ska - främst av åldersskäl - flytta till ett enklare boende. Det är i sig bra, även om just själva flytten kommer att bli "intressant", bl a av skäl som bloggrannen Sparo beskriver här.
De lyckades sälja sitt ganska svårsålda boende till slut och tog då upp jakten ordentligt på att hitta ett nytt ställe att bo på. De hittade till slut ett nytt litet ställa att köpa. Tajmingen tvingar dem att ligga ute med pengar för det nya boendet innan det gamla säljs. Netto blir det cirka noll i skillnad.
Det är lite oklart om de frågade min fru, eller om det var hon som kom med förslaget, men vi har nu sålt av lite fonder för att kunna låna dem dessa pengar i några månader som ett slags "brygglån". Det är långt över en årslön.
Det var svårt att säga nej till släktingar som ställt upp genom årens lopp och som är "bra människor". Papper och ränta har vi inte brytt oss om, även om transaktionerna skett elektroniskt.
Jag känner mig inte orolig och tycker det känns bra att kunna ställa upp, men vad tycker den lilla läsekretsen om att låna pengar till (nära) släktingar? Bara bra erfarenheter trots att man kan hitta många exempel om motsatsen?
Skulle aldrig lånat ut till en vän, men till närmaste släkten - Absolut!
SvaraRaderaHar själv lånat av pappa till kontantinsatsen för lägenhet när jag hade bra men nytt jobb efter Uni så risken var låg för honom.
Förra året lånade jag själv ut till min brorson/gudson (har inga barn själv) när han skulle köpa lägenhet. Även han med bra jobb, men inte hunnit få ihop kontantinsatsen.
Men stabil ekonomi och inte en släktning för långt är nog mina krav för att låna ut.
Kör också räntefritt.
Vi verkar tänka lika!
RaderaJag hade nog hur som helst skrivet ett skuldebrev på beloppet. Jag vet ju inte arvsordningen här men om ni inte är bröstarvingar och de båda oturligt nog kilar vidare innan skulden är reglerad så kan det bli problem.
SvaraRaderaTack för tips. Lite försent i detta fall, men jag hoppas att det ordnar sig ändå.
RaderaAtt låna ut till släkt och vänner kan väl vara ok. Då vet man säkert sen innan vem av dem man kan tänkas låna ut till eller inte.
SvaraRaderaDet finns ju de som knappt klarar av att lämna tillbaka en bok medans andra både tankar och tvättar bilen innan de lämnar tillbaka bilen.
Sant. I denna aspekt känner jag mig trygg - det är bra folk vi lånat ut till och de har uttryckt viss "stress" (och tacksamhet) att kunna låna av oss. Två goda tecken i min bok.
RaderaJag gjorde det för några år sedan. Det var en nära släkting som befann sig utomlands och under tiden hjälpte jag till att betala räkningar som kom in. I början gick det bra, släktingen skickade över pengarna han var skyldig direkt till mitt konto (detta var en person med noll internetkompetens). Efter ett tag "glömdes" det att göra regelbundet. Tur i oturen så fick jag då fullmakt på släktingens konto så att jag kunde göra betalningarna direkt.
SvaraRaderaVid den här tiden hade skulden ökat betydligt, till så mycket att det inte var möjligt att betala tillbaka allt på en gång. Men eftersom jag då hade överblick på kontot så drog jag varje månad en lämplig summa. Det tog ett år innan jag hade fått tillbaka allting.
Med det sagt så var det då självklart att hjälpa till, men det blev krångligare än väntat att få tillbaka pengarna.
Spargrisen
Aha - så ni hade förtroende åt båda håll så att säga. Intressant. Bra att det löste sig. Jag hoppas att relationen inte blev lidande av detta.
RaderaSjälvklart skall man låna ut till (främst äldre...??) släktingar, men det finns en hake...
SvaraRaderaOm man lånar ut (och sen efterskänker beloppet...) till yngre släkting så kan kapitalet vid skilsmässa hamna hos någon annan (dvs exfru....).
Själv har jag "lånat ut" till kontantinsatsen till båda sönerna och tänker efterskänka beloppen men har ännu inte skrivit något gåvobrev om "enskild egendom"..... Dock kan gåvobrev alltid skrivas i efterhand, helt OK juridiskt.
Besser
I vårt fall är det äldre släktingar, men din poäng är helt klart "giltig". Lite sorgligt att man ska behöva tänka så, men med tanke på hur många äktenskap som inte håller "till döden skiljer oss åt" ut låter det klokt.
Radera