torsdag 29 december 2016

Det mest lönsamma och produktiva vi kan göra: Bo.

Viss bitterhet kan förekomma i det här inlägget.

Jag fick häromveckan viss kritik till en kommentar jag gjorde på ett inlägg om skulder hos  blodgrannen Per Penning där jag kom med idéer kring att ta bort ränteavdraget samt beskatta vinster på fastigheter med 100% (minus investeringar gjorda och hur lång tid man bott i fastigheten).



Radikala ideer, javisst, men i en värld med minusräntor där bostadspriserna bara går upp och vi "uppfostrar" en hel generation i att det mest lönsamma de kan göra är att köpa så dyrt som möjligt (gärna flera objekt) för att senare sälja med rejäl vinst måste det nog i mina ögon till radikala grepp för att påminna oss om att det faktiskt är hårt/smart arbete och att faktiskt producera något (nej, inte powerpoint slajds) som skapar långsiktigt välstånd.

Om den så kallade överhettade bostadsmarknaden och när "bubblan" ska spricka har det skrivits mycket och jag har inget att tillföra. Dock tycker jag att våra styrande skickar fel signaler till folket när lån de facto subventioners. Vi borde istället gynna de som tar risker och t ex startar nya företag istället för de som sysslar med det mest improduktiva av allt, spekulerar i bostäder.

Men, är inte spekulation i aktier som bloggaren själv ägnar sig åt lika improduktivt? Jo, förvisso, men jag känner att detta på något sätt ändå är en investering i något produktivt även om köp/sälj av aktier inte direkt kommer bolaget självt tillgodo.

Ångrar jag att jag inte för många år sedan köpte åtminstone en fastighet? Ja.


10 kommentarer:

  1. Ångrar jag att jag för några år sedan inte köpte en fastighet? Nej. Jag hade behövt sälja eler hyra ut den när jag flyttade utomlands. Köpa fastighet ska man göra om man vill bo i den under en lång tid framöver, helst livet ut.

    Eftersom jag inte hade särskilt mycket kapital när jag i så fall skulle ha köpt en bostad skulle jag då ha behövt belåna den till minst 90 procent. Det skulle innebära att jag skulle ha en hög räntekostnad redan innan jag kunde amortera. Visst hade bostaden ökat med kanske 50 procent i värde men då ska man betala reavinstskatt på försäljning. Utslaget på en sjuårsperiod motsvarar det en sjuårig värdeökning per år. Problemet i resonemanget om bosparande är att den som för sju år sedan hade investerat på börsen de belopp man skulle ha lagt på räntekostnader skulle istället få en minst lika god avkastning över hela perioden. Hade man t.ex. bara köpt Avanza Zero hade den också gett mer än 50 procents värdeökning över en sjuårsperiod. Hade man istället köpt utdelningsaktier och återinvesterat vinsten hade värdeökning och avkastning varit ännu högre.

    Sammanfattningsvis håller jag med dig om att det är tokigt att subventionera lån (jag är förvisso partisk som är nettobetalare och inte tar del av subventioner/ränteavdrag). Visst måste man ha någonstans att bo men kan inte säga att jag har en sämre ekonomi än mina likvärdiga vänner och bekanta som valt att köpa bostadsrätt. Jag har sparat med ränta på ränta till mig själv och är idag miljonär. De har sparat med amortering på ränta till banken och har fortfarande högt belånade bostäder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Utlandsseglaren. Tack för kommentar. Jag är också partisk, då jag inte får dra av för några lån och visst är det kanske så - beroende på tidsperiod - att man fått lika god avkastning på börsen.

      Vad jag är orolig för är de som inte var med senast vi hade sjunkande bostadspriser (det är ju ett tag sedan) och inte inser att det kan gå ner ordentligt, räntorna stiga etc. De är nog tillräckligt många för att politikerna kommer att mildra effekten och det därmed går ut över de som inte har tagit höga lån. Om det händer känner åtminstone jag att det kommer att vara djupt orättvist.

      Radera
    2. Hej Utlandsutdelaren... skulle det vara. Ursäkta.

      Radera
  2. Jag håller med att nuvarande skatteregler är lite konstiga, men jag tycker också det verkar råda en del missförstånd om själva filosofin i skattesystemet när man pratar om subventionerade lån etc. Historiskt sett så beskattades bostäder som om de var näringsfastigheter, d.v.s. något som gav inkomst. Bodde man själv i huset så tog man upp värdet som en fiktiv inkomst som sattes som procentsats på taxeringsvärdet.

    Det var då självklart att man skulle få dra av kostnaderna för fastigheten inkl kapitalkostnaderna. Hela idén var ju att skattesystemet skulle behandla de som å ena sidan lade pengar på egen fastighet, och de som å andra sidan investerade i t.ex. aktier eller obligationer (eller en fastighet som de hyrde ut till någon annan). Skattesystemet ska vara neutralt helt enkelt.

    Med hög inflation och höga marginalskatter blev dock reglerna ohållbara och i den stora skattereformen infördes en platt kapitalskatt på 30% och en avdragsrätt på 30% på räntor. Sen gjordes det lite småändringar under 90-talet och tidiga 2000-talet, men det var först när Alliansen tog bort förmögenhetsskatten (som låg ovanpå och gav en dubbelbeskattning) och satte ett tak på fastighetsskatten som det blev en verklig skevhet. Lägg därtill att jobbskatteavdrag infördes, räntorna sjönk och att det hade byggts alldeles för lite bostäder under många år och vi fick denna enorma uppgång som vi sett.

    Jag tycker Alliansens förändringar är bra, men man borde ha gjort några justeringar även av avdragsrätten när man minskade fastighetsskatten. Nuvarande regler sätter ett tak på värdet som tas upp till beskattning som är mycket lägre än det tak som begränsar kostnadsavdraget. Det är ingen bra skattefilosofi och ger dåliga incitament.

    Däremot tycker jag det är ologiskt att ränteavdraget avskaffas helt. Det bästa vore att ta bort specialreglerna som gör att man kan dra av 30% på på just räntor mot arbetsinkomster, ett avdrag som inte gäller för någon annan kapitalkostnad. Man borde samtidigt ta bort reglerna att kapitalkostnader bara får dras mot samma kapitalinkomst. D.v.s. köper du en aktie för 100 kr, får 5 kr i utdelning och säljer för 95 kr har du i praktiken gjort ett nollresultat. Men enligt reglerna ska 5 kr tas upp med 30% skatt och kvittas mot 20% avdrag på 5 kr reaförlust. Det är helt orimligt. Mitt förslag vore 30% skatt och avdrag inom kapital, men bara 20% avdrag mot löneinkomster för överskjutande del. Även denna 20%-iga avdragsrätt borde ha en maxgräns på kanske 100 tkr per år.

    Frågan är om man inte även borde göra om fastighetsskatten så att taket sattes för markdelen enbart. Idag är systemet väldigt orättvist mot vanliga husägare jämfört med ägare av dyra hus. Detta med tanke på att fastighetsskattesänkningen finansierades med bl.a. högre reavinstskatt och sämre möjligheter att skjuta upp reavinster, något som lett till inlåsningseffekter.

    Sammanfattningsvis:

    1. Sänk avdragsrätten på räntor till 20% mot löneinkomster upp till 100 tkr (därutöver 10% eller ingen avdragsrätt)
    2. Sätt taket på markdelen istället för hela taxeringsvärdet, det blir mer rättvist.
    3. Sänk reavinstskatten och låt folk skjuta upp reavinsten utan räntekostnad.

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mattias. Tack för en lång och gedigen kommentar.

      Personligen är jag väldigt mycket för rättvisa (= skatteneutralitet?) och kanske framförallt att det ska vara enkelt och tydligt. Även om inte verkligheten alltid är så enkel, ser jag hur komplexa regler skapar en hel del administration och extra kostnader i hela systemet.

      Frågan är inte enkel och med den situation vi har kanske man borde tackla inlåsningseffekter samt stigande skuldsättning.

      Jag gillar det första och andra förslag. Det tredje däremot... :-)

      Radera
    2. Jag kan hålla med om att 3:an inte riktigt stämmer överens med mitt resonemang om skatteneutralitet. Varför ha lägre skatt på reavinst på bostad än t.ex. aktieförsäljning?

      Anledningen är att vi har såna inlåsningseffekter p.g.a. den kraftiga uppgången vi har sett. D.v.s. folk har så mycket orealiserade vinster att de hellre bor kvar i för stora hus än genomför en vettig flytt. På sikt borde systemet bli neutralt, men ibland får man gilla läget.

      Mvh Mattias

      Radera
    3. Alternativ 1 och 2 är inte alls dumma Mattias. Om vi ska ta bort ränteavdraget så är rätt läge nu när räntan är låg. Det kommer ge en stabilare marknad på lång sikt även om det kan bli turbulent i början. Jag vill inte att mina skattepengar ska finansiera folks lån. (Gäller även SMS-lån mm)

      I rättvisans namn bör även skatt på ränte inkomster trappas ner i samma skala såklart.

      Radera
  3. minska avdragsrätten som om jag minns rätt är 30% på skulden med 1 procentenhet i 30 år, kompensera det med att minska skatt på vinst och utdelning med 1 procentenhet i 30 år med,har man haft en villa bostadsrätt i mer än 10 år ingen reaskatt,men det kommer inte denna sosseregering gå med på, viktig incitament är dock priorietera spara framför slösa så är det inte idag med våra skatteregler

    SvaraRadera
    Svar
    1. 30 år är en lång tid, men som läget är håller jag med om att man måste ta det långsamt. Att en sådan "försämring" skulle stå sig över tid och olika regeringar finner jag osannolikt. Att man samtidigt skulle sänka andra skatter (vilket vore rimligt) tror jag inte att nuvarande regering skulle gå med på alls. Det finns ju en del idéer och principer att finansiera.

      Bra förslag tycker jag dock att du kom mer. Tack.

      Radera
  4. behöver du ett lån? Har du letat efter var du kan få lån? Har du försökt få något lån? ansök sedan nu på? (christywalton355@gmail.com) om du vill få ett överkomligt lån. Lån erbjuds här till en mycket låg ränta på 2%. Kontakta oss nu om du är intresserad.

    SvaraRadera