Min tes: Färre och färre ju närmare vi kommer.
Jag märker själv med tiden som går att jag blir allt försiktigare, även om det är en (bra) bit kvar. Till exempel har jag i mina beräkningar gått ifrån den berömda fyraprocentregeln och räknar istället med tre procent i uthålligt uttag ur portföljen. I ett av bloggens mer populära inlägg kommer jag därmed fram till att vi behöver 8 miljoner kronor i kapital (länk). Minst...
Och det är där vi har det: "Minst". För vem vill inte ha lite marginaler i tillvaron om det går? Naturligtvis betyder "sluta jobba" inte sluta jobba för alltid. Man kan ju alltid leva på sin blogg (hmm...), föredrag och skriva böcker för att dra in några extra kronor.
Jag får väl helt enkelt omvärdera när jag börjar närma mig de där åtta miljonerna.
Hur tänker ni? Har ni hundraprocentig tydlighet kring det här?
Hej! Härliga reflektioner!
SvaraRaderaJag har skrivit om det här tidigare i ett inlägg på min blogg:
http://frihetsmaskinen.blogspot.se/2016/09/om-4-ar-behover-jag-aldrig-jobba-mer.html?m=1
Jag kommer inte att ändra min plan när jag tänkt sluta jobba, detta har även med bakgrunden jag har av att tidigare sagt upp mig och gått över till halvtid. Det är väldigt svårt att ta ett steg första gången men nästa gång är det enkelt.
Mitt första mål är att om 4 år täcka fasta kostnader och om 7 år leva helt ekonomiskt oberoende. Allt kan hända och jag vill inte ångra att jag jobbat för länge.
Jag jobbar som sagt halvtid och skulle ju kunna nå målet snabbare om jag jobbade mer, men där kommer det återigen in. Jag vill inte ångra att jag jobbat för mycket.
Mvh / Frihetsmaskinen
Hej Frihetsmaskinen. Tack för kommentar. Jag kollade in ditt inlägg och det ver intressant - både inlägget och kommentarerna till det.
SvaraRaderaJag är nog lite feg, men tror inte det är dumt att ta med i beräkningarna att det kan komma ett par år ganska snart där börsen och utdelningar inte går upp. Med det vill jag ha sagt att det kan vara bra att ha lite marginaler så att man "klarar sig".
Lycka till och håll oss underrättade om hur det går!
Egon
Jag tänker att precis som kapitalkravet inte går att precisera med exakthet går inte heller friheten att göra det med. Jag jobbar, sparar, snålar och försöker tjäna pengar på mina hobbies trots att jag uppnått en förmögenhet där jag kanske inte behöver det. Men pengarna på kontot ger mig ändå friheten att inte jobba jämt och att lägga tid på sånt jag inte vet vad det kommer att ge. Och utan sparande hade jag överhuvudtaget inte vågat ta klivet från fast anställning till osäker frilanstillvaro.
SvaraRaderaVad jag försöker säga är att jag tror få jobbar 40 timmar eller mer per vecka för att plötsligt vara ledig på heltid. Jag tror dessutom att ganska få mår bra av att göra en sådan abrupt omställning, oavsett om de är 65 eller 35.
Även jag tror att det är ohälsosamt att gå från 100% till 0% "jobb" över natten. (I Japan där man ju har viss erfarenhet av äldre människor, låter man de som pensioneras komma tillbaks till jobbet dagen efter, men med reducerad arbetstid och andra uppgifter.)
RaderaDet verkar ju även som att många (de flesta) som når den finansiella friheten inte precis ligger på latsidan, men kanske ägnar mer tid åt sådant som inte ger samma finansiella utveckling som att jobba heltid (skriva blogg, böcker, föreläsa, frilansar på deltid, startar eget osv.).
Tack för att du tittade förbi!
Det var ett dj****a tjat om att sluta jobba jämt!
SvaraRaderaKamma till er och skaffa ett jobb ni trivs med istället för att gnälla om att sluta jobba..... 🤔
Kolla in en snubbe som nästan var pensionsmässig när en annan kom in med cyckeln som finnig tonåring, men det är klart, med åldern rätt så har han ju trots allt gått ner på fyradagarsvecka.... 😉
http://www.svt.se/nyheter/
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/95-aringen-i-norrtalje-som-vagrar-ga-i-pension
RaderaNu kanske länken funkar..... 😎
Vad trevligt att ha en arg snickare på bloggen som visar oss tafatta var skåpet ska stå! :-)
RaderaSkämt åsido, tack för att du kommenterar.
Det finns nog de som tappar bort sig i sina kalkylark och drömmer om x% tillväxt per år samt ökande utdelningar, tänker att det bara är y år kvar till dess att de kan "pensionera" sig och därmed inte tar tag i sin arbetssituation. Trist om det kommer en kraftig nedgång i kurserna och/eller utdelningarna.
Samtidigt vill jag nog tro att det är många som när det kommer till kritan inte tar steget och faktiskt säger upp sig och "maler på". Det är det jag försöker påtala i inlägget.
I tidigare inlägg har jag själv faktiskt upplyst världen om att jag trivs på jobbet och med nuvarande situation skulle jag inte säga upp mig, även om jag nådde gränsen för där det skulle vara ekonomiskt möjligt (inte i närheten precis). Det skulle dock vara en fantastisk känsla av frihet att veta att jag rent ekonomiskt inte är beroende av att hitta ett annat jobb om det skulle bli "för jävligt" på jobbet.
Jag tror för övrigt inte att det alltid kan vara trevligt på jobbet, utan det kommer tuffa perioder då och då. Åtminstone i det privata finns det ju konkurrenter och marknader man måste anpassa sig till och det är inte alltid så kul.
Tack för länken. Kul att se att det fortfarande existerar god arbetsmoral!
Jag känner bara att jag vill flika in igen, sorry ;). Att vilja sluta jobba har ju egentligen ingenting med att man vantrivs eller inte trivs på jobbet, inte för mig iaf. Om man öppnar ögonen och ser världen utanför jobbubblan så finns det personer som av den anledningen tycker att jobbet tar för mycket av ens tid. Man vill alltså spendera tiden på annat, som kanske möjligtvis inte ger ekonomisk ersättning. Vi är alla olika så om man vill jobba till 95 år ska man göra det, men vill man hellre göra andra saker så ska man göra det :).
RaderaMvh / Frihetsmaskinen
Det är nog väldigt individuellt varför man vill uppnå den så kallade ekonomiska friheten och vad man sedan tar för sig. Det ger ju onekligen en hel del möjligheter man annars kanske inte har. Tack för att du kommenterar.
RaderaKanske bäst att tillägga att inlägget var lite ironiskt, men ibland kan jag känna att det ligger för stort fokus på att slippa jobbet, och då känns det onekligen som det borde vara lättare att hitta ett jobb man trivs med istället för att bli ekonomiskt oberoende......
RaderaSen är min egna blygsamma målsättning att kunna gå i pension vid 61... om jag VILL...
Det är valmöjligheten och möjligheten som är rikedomen, inte pengarna....
Sen är det mycket möjligt att jag fortsätter jobba ändå om jag trivs med arbetsledning och arbetskamrater, om inte annat så för att avlasta sambon för min något ironiska och sarkastiska sida,, 😉
Låter bra att du tar hänsyn till sambon! :-) Fortsätt gärna ironisera/kommentera - kanske är det också ett sätt att avlasta sambon. :-)
RaderaOm/när jag når den ekonomiska friheten hoppas jag kunna "ta mig friheten" att leva utan spartänket kvar i huvudet. Frågan är dock svår att svara på och jag hoppas ha svaret klart för mig när jag väl når mitt mål. Bra blogg även i övrigt! Mvh Rik innan 30
SvaraRaderaHej Rik innan 30. Tack både för beröm och kommentar.
RaderaJa, att på något sätt kunna/välja att "slappna av" när man nått det ekonomiska friheten är något även jag hoppas på. Ett sätt skulle kunna vara att man helt enkelt lägger investeringarna "åt sidan" och endast tittar till dem en gång per kvartal eller om något större händer i ett av bolagen (eller fonderna) man äger. Med andra ord att inte längre behöva bry sig om att spara från lönen (som vid det laget nog sitter inpräntat ganska hårt) och veta att man "klarar sig" trots att man vissa månader väljer att spendera allt man får in.
Tack för svar. Nu har jag bara påbörjat min resa mot "rikedom" och har begränsad inkomst(studiebidrag+extrajobb) men jag förstår fullständigt vad du menar. Att gå ner från heltid till deltid är en möjlighet när man byggt upp sin portfölj tillräckligt. Jag lägger till dig på min blogglista om det är ok.
RaderaMvh Rik innan 30
Javisst, du får gärna länka till mig. Jag har lagt till dig ute till höger och ska se till att läsa ikapp inom kort samt hålla utkik efter nya inlägg.
Radera