Jag såg att DN startat
en sparskola enligt vilken du kan spara dig trygg och slippa stress.
Eftersom jag vill minnas att artiklar jag läst om sparandet hos
mediansvensken visar på att sparandet är väldigt lågt tycker jag det är väldigt bra att detta tas upp. Om det kan hjälpa till och med ett fåtal hushåll att bygga upp en buffert vore det mycket värt. Inte minst för de skattebetalare som i slutändan ofta får täcka upp på ett eller annat sätt, leverantörer som går i konkurs på grund av utebliven betalning (med alla de följdeffekter det för med sig), men inte minst för familjerna/hushållen själva.
DN ska tydligen gå igenom en serie med råd och tips och börjar med att meddela att man bör ha två månaders utgifter i buffertsparande.
Jag ser inget kontroversiellt i det, men för att nu kvickt komma till min egen åsikt i frågan
borde alla ha minst ett års utgifter tillgängliga inom några dagar (det kan ju ta några dagar att sälja fonder till exempel).
Det väckte en hel del debatt på den tiden, men för oss oss som minns kan jag inte annat än hålla med den den före detta finansministern Ann Wibble (fp*) på denna punkt. Hon sa att "alla svenskar borde ha en årslön på banken". På bland annat wikipedia kan vi läsa att "Kommentaren väckte uppseende eftersom det ansågs vara en för många svenskar orealistisk vision"
Orealistisk vision?!? Knappast!
I vanlig mellanmjölksstil ska vi nu naturligtvis prata om alla som är sjuka, har låg lön, är arbetslösa, har höga boendekostnader etc. men ärligt talat,
för de allra flesta borde det inte vara omöjligt att efter några års arbete har ett års utgifter undansparat. Har du inte det efter 10 års arbete bör du nog se över både dina inkomster och utgifter (på riktigt och inte någon halvmesyr).
Det är ju i och för sig skillnad mellan en årslön (efter skatt?) och ett års utgifter (förhoppningsvis lägre än lönen efter skatt), men som slogan tycker jag "en årslön på banken" funkar bra.
Jag har ett års utgifter tillgängliga inom en vecka. Har du? Har dina bekanta?
*) Numera har de tydligen antagit ett annat namn som inte stämmer in på politiken de för. (Å andra sidan kanske "folkpartiet" inte var det bästa namnet på ett parti som representerar mindre än 10% av folket heller.)