Sex månaders buffert

Det pratas mycket om den finansiella friheten på denna och andra bloggar. Något jag inte ser lika mycket skrivet om är vilken buffert man har i sin privatekonomi (förutom om vi räknar in sparkvot i denna kategori förstås).

Eftersom er egen Egon är en - inom vissa områden - relativt försiktig general är det viktigt för mig att ha ordetliga ekonomiska buffertar om det skulle "skita sig". 

Eh... har ingen anknytning till texten, men lite grönt skadar ju aldrig.

Kort sagt, är jag i den lyckliga positionen att jag har råd att se till att ha just ekonomiska buffertar för detta ändamål. Eftersom jag på ett inlägg om min aktieportfölj fock fråga varför jag inte tillför mer pengar till portföljen kan jag meddela att jag istället fört över pengar till ett helt vanligt sparkonto. 

Tanken är att jag slutar med det så snart jag har motsvarande sex månaders utgifter undanlagt där. Detta kan tyckas mycket, men känns rätt för mig, även om det inte ger någon avkastning och är med andra ord ett pris jag är villig att betala för att känna mig "trygg". 

Jag läser med förskräckelse ibland över att "folk" inte skulle klara en extra utgift på t ex 5 000 kronor utan att behöva ta lån. Detta är ett läge jag absolut inte vill befinna mig i och jag hoppas att jag även framöver slipper detta.

Personligen tycker jag att om man som vuxen, frisk och med arbete inte har åtminstone tre månaders normala kostnader lättillgängligt får man se till att skärpa sig.

Med detta sagt, hur mycket har de kära läsarna i buffert och hur resonerar ni kring detta?

Ett års utgifter i sparat kapital - minst!

Jag såg att DN startat en sparskola enligt vilken du kan spara dig trygg och slippa stress.

Eftersom jag vill minnas att artiklar jag läst om sparandet hos mediansvensken visar på att sparandet är väldigt lågt tycker jag det är väldigt bra att detta tas upp. Om det kan hjälpa till och med ett fåtal hushåll att bygga upp en buffert vore det mycket värt. Inte minst för de skattebetalare som i slutändan ofta får täcka upp på ett eller annat sätt, leverantörer som går i konkurs på grund av utebliven betalning (med alla de följdeffekter det för med sig), men inte minst för familjerna/hushållen själva.

DN ska tydligen gå igenom en serie med råd och tips och börjar med att meddela att man bör ha två månaders utgifter i buffertsparande.

Jag ser inget kontroversiellt i det, men för att nu kvickt komma till min egen åsikt i frågan borde alla ha minst ett års utgifter tillgängliga inom några dagar (det kan ju ta några dagar att sälja fonder till exempel).

Det väckte en hel del debatt på den tiden, men för oss oss som minns kan jag inte annat än hålla med den den före detta finansministern Ann Wibble (fp*) på denna punkt. Hon sa att "alla svenskar borde ha en årslön på banken". På bland annat wikipedia kan vi läsa att "Kommentaren väckte uppseende eftersom det ansågs vara en för många svenskar orealistisk vision"

Orealistisk vision?!? Knappast! 

I vanlig mellanmjölksstil ska vi nu naturligtvis prata om alla som är sjuka, har låg lön, är arbetslösa, har höga boendekostnader etc. men ärligt talat, för de allra flesta borde det inte vara omöjligt att efter några års arbete har ett års utgifter undansparat. Har du inte det efter 10 års arbete bör du nog se över både dina inkomster och utgifter (på riktigt och inte någon halvmesyr).

Det är ju i och för sig skillnad mellan en årslön (efter skatt?) och ett års utgifter (förhoppningsvis lägre än lönen efter skatt), men som slogan tycker jag "en årslön på banken" funkar bra.

Jag har ett års utgifter tillgängliga inom en vecka. Har du? Har dina bekanta?

*) Numera har de tydligen antagit ett annat namn som inte stämmer in på politiken de för. (Å andra sidan kanske "folkpartiet" inte var det bästa namnet på ett parti som representerar mindre än 10% av folket heller.)

Juli, en utmärkt månad i resan mot den ekonomiska friheten

Jag satt och lekte lite i Excel och räknade ut hur mycket av mina skrala inkomster jag lyckats spara under juli, enligt den enkla formeln: 

(alla inkomster - alla utgifter) / alla inkomster

Resultatet? Ett ganska imponerande 89%!

Tyvärr inte riktigt min normala sparkvot och orsaken går att finna i att jag fick en överraskande stor löneutbetalning på grund av att det visat sig vara fel ett antal månader bakåt. Man tackar och tar emot. 

Med en "safe withdrawal rate" (hur katten översätter man detta till svenska?) på 3% (se tidigare inlägg) skulle jag med ovanstående sparkvot kunna pensionera mig efter 3.67 år (11% utgifter / 3% avkastning, dvs utan någon avkastning under tiden pengar sparas)! Tyvärr kommer det att vara ett antal fler år till jag når den punkten (att jag kan "pensionera" mig rent ekonomiskt alltså), men ändå lite intressant.

En bra månad.

För den som vill kolla in efter hur många tidsperioder (t ex månader) med sparkvot y och "safe withdrawal rate" x man kan pensionera sig ekonomiskt kan man använda sig av nedanstående lilla tabell jag snickrat ihop så här på aftonen.

Jag räknar alltså med 3%. Utdelningsinvesterarna räknar säkert med 5%. Minst.

Exempel 1: Du vill bli ekonomiskt oberoende inom 10 år. med 3% "safe withdrawal rate" måste du därmed spara 70% av dina inkomster (och sedan inte öka dina utgifter).

Exempel 2: Du räknar med 4% "safe withdrawal rate" och sparar 30% av din inkomst. Du är ekonomiskt fri om 17.5 år.

Allt ovan om du... 

a) Börjar från noll

b) Drar först av skatt och sedan kommer till din "safe withdrawal rate"

c) Inte har någon positiv utveckling på dit kapital under tiden du sparar

d) Bortser från inflation

osv.

...ett antal grova förenklingar med andra ord, men ändå.

Målsättning kapital - 8 miljoner

Efter en liten diskussion med Sparo kring målsättning med sparande är det nu dags för mig att skriva ner mitt resonemang kring hur mycket kapital jag vill uppnå och därmed vara finansiellt fri (vilket för mig innebär att jag inte behöver jobba).

I princip tror jag att det mesta blir bättre med tydliga målsättningar.

Enligt tidigare inlägg räknade jag med att kunna "ta ut" 4% av mitt sparade kapital "för evigt". För att göra det lite enklare (bortse från skatt och inflation samt efter att ha läst Early Retirement Extreme) räknar jag numera med att kunna "ta ut" 3% "för evigt".

Med 1 miljon i kapital kan man alltså täcka 2 500 kr i månadskostnader (1 000 000 * 0.03 / 12).

Så, hur mycket kostnader har vi då? Well, Konsumentverket har gjort en uträkning på vad det kostar för en 20-åring att flytta hemifrån och hamnar då på den smått otroliga månadskostnaden av 12 960 kr/månad. Detta skulle kräva ett kapital av 5 184 000 kr (12 960 * 12 / 0.03).

Eftersom vi är två i vårt lilla hushåll och därmed kan dela på en del kostnader, men kanske skulle behöva vilja ha ett litet större boende än den där 20-åringen, skulle man ju kunna hävda att ett mål vore runt 8 miljoner kronor i kapital (dvs 20-åringen * 2 - 20%). Detta skulle då ge 20 000 kr i månaden (8 000 000 * 0.03 / 12).

Enligt inequalitywatch.eu skulle vi då åtminstone vara över gränsen för fattiga i Sverige på för närvarande 17 200 för två personer (915 EUR * 2 * 9,39). (Denna gräns som motiveras med 60% av medianinomsten i ett land känns ganska hög - läs artikeln där det också nämns att 60% är en vanlig gräns, men diskutabel). I det trevliga Portugal skulle vi komma undan med drygt hälften (489 EUR * 2).

I vårt fall känns det som att 20 000 kr i månaden inte skulle vara alltför knapert, men det beror naturligtvis på hur och var vi väljer att bo.

Så, med ovanstående resonemang blir målet att ha ett kapital om 8 000 000 kr. Dit är det en bit.

Om vi i framtiden äger vårt boende (idag hyr vi) kan naturligtvis kapitelmålet minskas. Likaså om någon av oss väljer att jobba deltid.

En mer noggrann målsättning skulle naturligtvis ta hänsyn till våra faktiska kostnader, samt dela upp dessa i måste-, vill- och lyxkostnader, men det får bli en senare övning. Som målsättning duger ovanstående för mig.

Portföljerna fulla!

Jaha, så har jag hamnat i den angenäma situationen att alla portföljer är fulla - avsevärt tidigare än ursprungligen planerat. Jag känner mig ganska nöjd med detta och känner att jag har en god riskspridning.

Samtidigt har jag ett jobb och lönen från detta har jag inte för avsikt att spendera fullt ut, så vad göra nu? Satsa på nya/ytterligare aktier i aktieportföljen? Månadsspara i fondportföljen? Satsa på några vilda kort (vilket har kostat mig dyrt förr)?

Kanske är det nu läge att köpa in sig i t ex SSAB som verkligen inte rosats på marknaden den senaste tiden?

Det bästa är nog att sätta upp ett månadssparande i fondportföljen och ägna mer tid åt olika typer av nyttig fysisk aktivitet.

Jag ber att få återkomma till lösningen på detta trevliga problem.

Några tips?

Spara enkelt och billigt

Att spara och investera är inte det lättaste för många medmänniskor. Att bara lyckas spara undan till en buffert är en bedrift för många. Samtidigt finns det så många olika sätt att både investera och spekulera med sina sparpengar.

De allra flesta oberoende undersökningar visar på att det som på längre sikt avgör utfallet är tiden man "ligger inne" på marknaden, att man balanserar om regelbundet samt håller kostnaderna låga, t ex en gång per år.

I Sverige är det enkelt att uppnå alla dessa fördelar, eftersom det för oss (till skillnad från andra länder) finns bra alternativ med låga kostnader.

I dagens läge är det inte svårt att först "betala sig själv". En enkel manual:

1) Öppna en depå hos någon lågkostnadsleverantör. I Sverige har vi åtminstone två enkla alternativ: Avanza och Nordnet.

2) För automatiskt över en fast andel av din lön till din nya depå, t ex 10%.

3) Sätt upp automatiska månadsköp för de pengar som förs över. För idéer kring fonder med låga avgifter, se min fondportfölj.

4) Se över fördelningen mellan fonderna 1-2 gånger per år. Endast. Detta (att alltså "sitta still i båten") är för många det allra svåraste.

Detta förutsätter naturligtvis att man har en inkomst att spara ifrån, men de allra flesta har ju det.

Tanken är att alltså att du "betalar dig själv först", sätter upp sparande/investeringar automatiskt och helt enkelt "sitter still i båten" - för handen på hjärtat, vem kan egentligen förutse hur marknaden kommer att gå framöver?

Tråkigt? Ja, men det ska ju vara tråkigt att investera!

Latmasken levererar och de ekonomiska analfabeterna fattar nada

Precis som katten kan man slappna av i solen med en passiv investeringsstrategi.

Som tidigare nämnts borde det här med investeringar vara ganska långtråkigt. Åtminstone om man inte har det som jobb och är beredd att ta till sig den mängd av kunskap som finns i ämnet. Att sedan banker och andra försöker sälja sina produkter och driva omsättning kan jag mycket väl förstå.

Tyvärr är det alltför många som går på det och som vi kan se i t ex "Låna för livet" finns det tyvärr alltför gott om ekonomiska analfabeter. Jag har sett de två första avsnitten och jag tycker det är utmärkt att de som är med i programmet ställer upp - dels för sig själva, men förhoppningsvis kommer detta att vara en väckarklocka även för andra. jag förundras över att speciellt de som har barn försätter sig i ett sådant känsligt läge att endast en liten förändring i de ekonomiska förhållande kan leda till kris är obegripligt.

Jag hoppas att de kommer att få råd kring sparande och där kommer det intressant faktum in att det enkla är oftast det bästa - oavsett vad bankerna säger. I senaste numret av The Economist beskrivs ännu en i raden av undersökningar som visar att en passiv investeringsstrategi i regel slår en mer aktiv strategi (länk). De avgifter rådgivare har kunnat ta ut tidigare kommer nu under ordentlig press tack vare verktyg som efter ett antal frågor ger en investeringsstrategi att följa (se denna artikel).

Här är alltså ett fall där det faktiskt lönar sig att vara lat. Det gäller "bara" att sätta upp det hela (gärna med automatiskt månadssparande) och balansera om en gång per år.

Latmasken levererar.

Tidig pension - nej tack

Man ska aldrig säga aldrig, men även om jag en dag skulle befinna mig i den lyckliga situationen att jag lyckades spara ihop tillräckligt med kapital en vacker dag för att med t ex 4% årlig avkastning kunna täcka våra utgifter, skulle jag verkligen vilja sluta jobba?

Alla är vi olika - bloggrannen Per Penning verkar sikta på att pensionera sig vid 57 års ålder och har gjort lite beräkningar på detta. Mr Money Moustache menar på att även om man slutar jobba, så betyder det inte att man slutar arbeta.

Jag själv strävar efter att ha en vacker dag ha möjligeten att sluta jobba för pengarnas skull, men välja att jobba kvar för att jag tycker att det är intressant. Under pauser i tentaläsandet brukade jag och en studiekamrat fantisera om att kunna säga till chefen efter avslutad löneförhandling att de kunde skicka pengarna till Röda Korset eftersom vi ändå inte behövde dem. Riktigt där är jag inte ännu, tyvärr. 

I ärlighetens namn jobbar jag nog lite för mycket och har inte alltför många tidkrävande hobbies som jag skulle vilja ägna hela dagarna åt. Den som lever får se (som befälen sa i lumpen). 

Under tiden fortsätter jag att spara i mina portföljer, anpassar min investeringsstrategi allteftersom de blir "fulla" och funderar på hur mycket jag behöver komma upp till för att nå den där punkten när egentligen inte skulle behöva mer.

Hedgeportföljen

Jag har gjort det enkelt för mig och investerar i en hedgefond som i sin tur investerar i flera olika hedgefonder utan någon extra avgift. Tycka vad man vill om hedgefonder och deras avgiftsstruktur, men som komplement till aktie(fond)sparande är det i mitt tycke ett utmärkt sätt att dra ner risken på investeringarna - mitt val, Brummer & Partners Multi-Strategy 2xl har en korrelation med SIX Return Index på mycket låga 0,05 enligt senaste rapporten.

Jag är mycket nöjd hittills. Multi+Strategy investerar i flertalet av de hedgefonder som Brummer & Partners tillhandahåller. Detta till en minsta investeringsnivå om 10 000 kr, vilket är betydligt lägre än de trösklar som finns i t ex Lynx eller Nektar, båda med en minsta, första investering på 500 000 kr(!) varefter man kan öka i multipler om 100 000 kr (om man nu inte investerar via kapitalförsäkring eller tjänstepension).

Jag började investera i Multi-Strategy för ca fyra år sedan. Jämfört med utvecklingen för OMXS30 har det under denna tidsperiod visat sig vara "fel", men det känns ändå "rätt" då jag ser det som ett komplement till andra typer av investeringar. Jag är inte ensam om denna åsikt.

Hedgeportföljen är den enda av mina portföljer som ännu inte är "full" och därmed den portfölj till vilken alla de pengar jag kan spara nu (och förmodligen under nästa 12 månader) går till.

En redovisning av mina respektive portföljer och innehav hittar ni på innehavssidan.