Man kan ju drömma om att en dag uppnå den finansiella friheten (i min bok att verkligen inte
behöva jobba för pengar, inte ens i egen firma några timmar i veckan, även om man naturligtvis kan välja att göra så).
Även om jag hinner ändra mig många gånger innan det är dags kan jag inte låta bli att då och då fundera på hur jag skulle göra i praktiken med mitt kapital och investeringar.
Jag har varit inne på det här
tidigare och fick en del tips i kommentarsfältet.
Min tanke är att lägga undan tillräckligt med pengar för att ha en ordentlig buffert som inte kortsiktigt påverkas av marknadens nycker (även om vi i skrivande stund har haft en mångårig uppgång störd endast av mindre nedgångar), men samtidigt fortsätta vara investerad.
Detta är planen:
1) Under året innan det är dags att "pensionera" mig, sätta undan två års planerade utgifter på ett normalt bankkonto. Från detta konto betalas alla räkningar etc.
2) Ha ytterligare tre års utgifter i ränte- eller hedgefonder, varav minst 50% i räntefonder.
3) Resten på aktiemarknaden, varav minst 50% i olika typer av indexfonder (och hälften av detta i globala indexfonder). Utdelningar kan investeras under året.
4) I slutet av året gå igenom årets faktiska utgifter, uppdatera planerade kostnader för ett år och gå till punkt 1.
Detta kan ju tyckas väldigt defensivt och kräver i stort sett att man tittar till portföljen en gång per år, vilket naturligtvis är supertråkigt, men när man ska leva på pengarna vill jag gärna luta åt det försiktiga hållet.
I teorin har jag då en femårig "krockkudde" om marknaderna skulle få för sig att spela en spratt alternativt jag tappar min disciplin och börjar spekulera (vilket för mig lätt leder till negativa resultat).
Eventuella inkomster går in enligt punkt #3 alternativt spenderas på något trevligt, t ex spännande resor eller intressanta elektronikprylar.
Jag
täcker för närvarande 59% av mina kostnader via kapital, så jag hinner säkert ändra planen innan det är dags. .Jag har för närvarande ingen stark längtan efter att sluta jobba, så det är ingen brådska, men det skulle vara en fantastisk känsla att komma upp i 100% täckning av kostnader via 3% av kapitalet.